real life i guess.

Varje dag, trycker jag ner tårarna i halsen.
Jag ska inte visa att jag är svag.
Varför kan inte mitt liv vara som alla andras?
Kunna prata med mina föräldrar om allt.
Ha vänner man aldrig bråkar med.
Klara skolan bra. Allt är bara perfekt.

Ni tror att mitt liv är så jävla bra.
Då har ni inte kommit till insidan.
Alla kan fakea ett leende.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Matbloggstoppen